Jag är 17 år, bor i Göteborg och fortfarande hemma. Här kommer du kunna läsa om mitt liv som i princip är i en resväska. Jag bor mest hos min pappa men var tredje vecka bor jag hos min mamma. Min underbara pojkvän Andreas bor med mig där jag bor. Det var från början inte planerat att han skulle bo hos oss, men eftersom att han sov så ofta hos oss blev det till slut så. Enligt mig har jag världens bästa pojkvän. Vi bråkar inte ofta och har hållit ihop sedan tjugoåttonde november 2009. Mina intressen är väldigt mycket mode, att måla och teckna, silversmide och att få skapa. Jag är väldigt glad som person, men också en aning tystlåten. På gymnasiet går jag i en linje som heter Teknik och design, jag går på John Bauer (vilket är inget jag kan rekommendera)

Love/ A

Året var 1994, när bebisen Andrea ploppade ut ur mamma-Thereses mage. Andrea vad då en liten blond knubbig unge men stora ögon. Utanför mammas mage stod pappa Anders och syster Natalie och väntade. Nu fyller jag snart 18 år och går i tvåan på Gymnasieskolan John Bauer(som suger).

Jag älskar att måla och pyssla, jag har sålt en del utav det som jag har målat till en tjej som startat en egen klädkollektion. På fritiden går jag i silversmide, då jag gör mina egna silver smycken. Älskar det verkligen. Anledningen till varför jag började i detta med min mamma var för att vi skulle komma närmre varandra. Tro det eller ej, men det tycker jag faktisk att vi har till en del.

Vi första perioden var Natalie nog glad att ha en syster, hon skyddade mig mot allt och alla. När vi var små var vi bästaste vänner, och allt var frid och fröjd.

Men även då hade vi våra bråk. I nutid är inte jag och Natalie knappt i närheten av varandra, eller med andra ord - jag är inte i närheten av henne. Detta är för att jag inte har tyckt att Natalie har betett sig rätt mot mig, då beslutade jag att man inte blir lika sårad om man inte är lika nära. Kan vara dumt och själviskt ibland det vet jag men oavsett hur mycket jag kan hata min syster, så älskar jag henne oerhört mycket. Och oavsett hur mycket vi skulle bråka så kommer jag alltid att fortsätta göra det, för hon är oersättlig för mig. Enough about our relationship, det är som det är och kommer ändras.

Nu till min mamma, vi har också haft våra upp och ner. Under min uppväxt har jag alltid varit nära min mamma och pratat med henne om det mesta, ända till mina föräldrars skilsmässa. Då jag tappade allt förtroende för i princip alla. Men det var också under denna period som jag kom närmare min pappa. Jag älskar verkligen min papps, han betyder såå mycket för mig. Och enligt mig är han den bästa pappan.

Både min mamma och min pappa har nu hittat nya ”partners”. Med mamma tog det ett år innan de var förlovade(efter att de sa att de skulle skiljas). Och inom det följande året blev det bröllop, byggande av hus och inflyttning med Fredrik och hans barn.

Medan min pappa är tvärt om och har haft sin flickvän Anneli under tre år. De tar de tvär lugnt och bryr sig väldigt mycket om vad alla barn tycker. Enligt mig passar de perfekt ihop och jag har aldrig sätt min pappa så lycklig tidigare. Anneli har två döttrar – Emma och Catrin, men också lilla Oscar. Tycker även att Annelis barn är jätte goa, och också Anneli själv. Jag kan sitta och bara prata med henne i timmar och även lyssna på hennes råd.

Under den perioden som min mamma och pappa skildes ändrades mycket för mig och i våran familj. Men det var under denna period som jag träffade min underbara pojkvän Andreas! Tro det eller ej men ja, jag heter Andrea och min pojkvän heter Andreas! Andreas var min systers bästa vän under de månaderna och det var hon som försökte para ihop oss. Andreas är min första pojkvän och vi blev tillsammans när jag gick i åttan och han i nian. Men under den gången var vi bara tillsammans under knappt två månader innan det tog slut. Men den 28 november 2009 blev vi tillsammans igen och vi är det fortfarande. Andreas är min älsklig och han har stöttat mig genom allt jag tyckt har varit svårt. Likadant som jag har försökt att stötta honom tillbaka, men om jag har gjort det är han som får säga, haha.
Det får räcka för denna gång så kommer mer fakta om mitt liv och min familj i fortsättningen!

Love/A