I'm only human
Skrivet: 2014-01-30 kl. 04:15:40
Nu har jag äntligen kommit på lille T's ondskefulla plan - genom att koppla ihop det aningen läskiga saker han säger så har jag kommit fram till vad som den smyg-onde 2,5åringen planerar att döda mamman, sedan skylla allt på mig. Men det inte nog där, utan han har nu avslöjat att han även ska försvinna snart - till tågstation för att ta tåget till City. Så han planerar nog att skylla allt på mig och sedan dra för att inge ska koppla honom till mordet. Tur att han är så liten så att han inte orkar hålla något farligt vapen, och så säger han oftare och oftare att han älskar mig så jag är nog safe!
Haha, skämt åsido så har jag äntligen kunnat bocka av ännu två punkter på min Att-göra-lista, då Jag, Ellen, Erika och Caroline gick till det omtalade Dyland's candy bar och köpte oss lite smakprov för att sedan trycka i oss under pausen av skridskoråkningen i snöiga underbara Central park. Utöver det så spenderades helgen med bio, filmmys hemma hos mig och så fick jag uppleva Target för första gången( en allt-du-kan-behöva-affär).
I måndags var jag hurtig och gick 5km med Ellen, och idag mötte jag upp Frida och Caroline för en brunch bestående av en mini buffé med chokladpankakor, bagels och fruktsallad.
Älskar och saknar er där hemma!
(Varning för kommande bildbomb)
Hide and seek med T
Life is beautiful
Skrivet: 2014-01-17 kl. 04:00:18
Nu börjar jag sakta men säkert med tränandet igen, igår gick jag nästan 7km. Mötte upp fina Frida på vägen för att sedan gå och bruncha på Starbucks.
Idag har tyvärr lille T fått högre och högre feber vilket betyder grinigare, mer mammig och, anti-andreig.. Vill begrava mig lite i oändligt med marabou choklad. Skypade med min underbara papps idag - hjälp vad man kan sakna någon. Nu har han äntligen bokat flyget hit och det är bara en månad kvar tills han kommer!!! Oh happy day!!
Imon blir det ta hand om sjuklingen och sen möta upp Frida för sushi och bio!
A hole in a promise
Skrivet: 2014-01-14 kl. 03:11:37
Efter att ha legat sjuk under en vecka och inte gjort annat än att jobba så startade jag den enda dunderkur mot depp som fanns - hitta på saker med vänner. Jag är så otroligt beroende av alla de härliga människor som finns här nu, annars - om man bara ligger hemma och inte gör saker så blir jag så nere och bara grubblar över hemlängtan och saker som pågår där hemma. Mjukstartade helgen med pankaksfrukost med vänner för att sedan gå upp tidigt i lördags för en grym heldag på Woodbury outlet med Frida som sedan avslutades med mysig filmkväll hos mig. I söndags mötte vi upp Ellen, Erika, Josse och Alexandra för en bowlingrunda och efter det gå på bio och se filmen Mr.banks.
Mitt minsta världbarn, T, har nu lyckats skrämma upp mig mer. Han sjung häromdan " I'm gonna murder you, you better move, you better dance, I'm gonna muuuurder you...". Fick sedan reda på att det var låten Timber med Pitbull och lagt till " I'm gonna murder you". Inte nog där utan då han skulle ha en sovstund och jag sa att vi var tvungna att vara tysta så att hans mamma inte skulle vakna(hon tog en sovstund samtidigt) så sa han
T: "I'm gonna tell you a story: if we wake up mommy, then mommy will be dead for ever!"
Jag: "T, that's awful, don't say that"
T: " No that's Andrea's fault"
Väntar lite på att vakna av att han står bredvid sängen med en yxa.. Panik! Tur för honom att han är så söt..
So damn cold in NY
Skrivet: 2014-01-04 kl. 20:44:49
Har inte varit så bra på att uppdatera under de senaste veckorna, men kände att jag hellre spenderar den tiden jag var hemma med mina nära och kära. Det var så underbart att vara hemma igen efter nästan 4 månader i USA, kunde inte hålla tillbaka tårarna när mamma, syster, pappa och pojkvän sprang gråtandes mot mig på Landvetter efter en lååång flygtur.
Nu när jag åkte tillbaka så har det kännts ännu jobbigare med hemlängtan då man känt hur underbart det är att bara kunna göra sånna självklara saker som att ligga och mysa framför en film med familjen eller bara äta frukost tillsammans.
Men trots att det känns jobbigare på det planet så känner jag mig närmare till familjen och barnen som kom springande mot mig när vi möttes igen och de upprepar att de älskar mig hela tiden. Det känns så bra med familjen och aldrig i hela mitt liv att jag skulle klaga över att ha 35 min in till det spektakulära New York City eller att bo i ett område med så många au pairer!
Nyår spenderade jag med roliga Ellen och Erika i City, kan inte sluta skratta åt vår hemfärd med alla videos och bilder eller alla skumma människor vi mötte.
